Dåtiden

Jag älskar när man kan tänka tillbaka på gamla tider och inse att man lärt
sig av det som varit. Att man kan le åt minnen och bara gå vidare.
Inse att vissa saker kommer man alltid bära med sig men istället för att
gräva ner sig i det så tar man upp de bitar som gör att man kan sträcka
på ryggen och gå vidare.

Vem kunde ana att jag skulle hamna just här, just nu och med denna
underbara man, familj och vänner jag har. Ödet...

Ett smakprov från en tid som jag plockat bitar ifrån, sträckt på ryggen
och gått därifrån lyckligare än någonsin =)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0